Och känslan var som den från början
att man inte kunde ta på varandra
ändå så var det han som tog min hand
och började gå
vinden ven med oss på vägen
följde våra kroppar
i följsam smekning
ändå var jag den som
slutade vandringen
som tog bort min hand
vinden tystnade i träden
hans ögon var sorgsna
i den tystnad som blev
och dimman slet honom
från mig
så fortsatte jag vandringen själv
till slutet av stigen
som var fylld av snår och buskar
med blodiga händer och blodig kropp
avslutade jag det
som påbörjats
aldrig mer detsamma
Friday, February 15, 2008
Trasig
Fingrarna slets av och
hamnade på backen
i bitar
en och en
Naglarna blåste
i väg
i vinden
Armarna slets av
som två
köttbitar
Vingar som på
en fågel
Mina ben bröts av
i farten
och krasades
sönder
under foten av den
som fann
det roande
att slita mig
i bitar
Hjärtat låg där
rosa
i en blodpöl
som en kletig
klump
med fingeravtryck
efter
hans ovarsamma
hand
hamnade på backen
i bitar
en och en
Naglarna blåste
i väg
i vinden
Armarna slets av
som två
köttbitar
Vingar som på
en fågel
Mina ben bröts av
i farten
och krasades
sönder
under foten av den
som fann
det roande
att slita mig
i bitar
Hjärtat låg där
rosa
i en blodpöl
som en kletig
klump
med fingeravtryck
efter
hans ovarsamma
hand
tomt
luften tog slut
när du kom in
där du stod
vid mig
Ensam andades jag
och luften blev
tung
utan dig
innerligt fanns du
inte
innerligt var du
borta
för alltid
när du kom in
där du stod
vid mig
Ensam andades jag
och luften blev
tung
utan dig
innerligt fanns du
inte
innerligt var du
borta
för alltid
Subscribe to:
Posts (Atom)