grus

Jag gick i kras
en efter en
föll de
bitarna
av mig


en efter en
krossades de
som kruskorn
under en
fot


jag såg mig
mitt liv
min kropp
krasas i bitar
mitt framför
mina ögon


ingenting
att göra
medans jag
blev till grus
och vinden förde
mig vidare

tomt

ont gjorde det
ont gör det
ingenting kan få
det att gå över
himmel och helvete
allt i ett

sorgen att vara
sorgen att inte vara
kan inte
kombineras utan
bara finns där

ensam

allt tog slut
innan början
och luften försvann

andas du
min vän?

finns du?

existerar du?

Eller är jag blind, döv
eller död?

Kroppen vill ha något
som inte finns
som inte andas

en bild av en saga
inte verkligt
men ändå

så närvarande
håller jag på att
bli galen?

av ensamhet
av törst

bettet

det trasar sönder
mitt hjärta
slits i bitar och
blir aldrig helt

blodet rann nedför
dina läppar
när du tog en del
med dig

och här står jag
sönder
trasig
blodig
och sorgsen

tillbaka

du kom tillbaka. du från bardomen.

men större kraft. och större vilja.

att ta över

krossa och

förstöra



lämna mig trasig

förtvivlad och

rädd

tillbaka

du kom tillbaka. du från bardomen.
men större kraft. och större vilja.
att ta över
krossa och
förstöra

lämna mig trasig
förtvivlad och
rädd

ont

tomt var det bara
och ont gjorde det

idag, igår
för alltid

tar törnen vid
och skrapar sår

som aldrig försvinner

ord

orden tog slut
innan de började
munnen stängdes
innan den öppnades

och en strid ström av ord
gled över hennes läppar
fyllda av nonsens

han tittade och såg
ingenting bara
läpparna som rörde
sig snabbt och
smattrande

en strid ström av
ord som inte
hördes